Sjukhus. Vita rockar. Jag älskar stället, men inte när det handlar om mig i fokus. Då gör det ont. Kanske för att den fysiska smärtan strålar ut i hela kroppen. Men jag vet inte. Har fått komma hem i alla fall. Det var skönt. Rastlösheten som byggs upp i kroppen under landstingets filtar är svår att beskriva, och svår att hitta någon annanstans. Hemtenta och seminarium. Omfokus nu. Stoppa mig, snälla stoppa mig när jag duger.